Nacka Musikklasser firar 30 år av verksamhet!

Vendela Bergström, f.d. nmk-elev

Vendela Bergström2

Vendela Bergström

För Vendela Bergström var åren i Nacka Musikklasser fyllda av starka upplevelser.

– I början var det en överraskning varje gång att det blev så fantastiskt när man la ihop alla stämmorna, men känslan svek aldrig. Jag fick lyckorus av att det lät så bra.

Text: Eva Sahlström

Idag går Vendela Bergström i tvåan i Viktor Rydbergs Gymnasium där hon har musik- och sånginriktning, men från fyran till nian gick hon i Nacka Musikklasser. Och att hon sökte berodde på broschyren som hon fick hem i brevlådan när hon gick i tredje klass. Hon hade alltid tyckt om att sjunga men ingen i hennes familj där hon var äldst i syskonskaran hade någon kännedom om musikklasser.

Hon sökte och kom in, och efter henne sökte både lillebror och lillasyster och kom in så hela familjen har blivit engagerad.

– Föräldrarna blir ju direkt involverade. De var tillsammans med vänner och släktingar många gånger publiken vi sjöng för, och de arbetade som hjälpföräldrar på konserterna och såg till att alla mådde bra, klippte glitter, hjälpte till om någon blev sjuk.

Fantastisk musikupplevelse

Vendela hade sjungit i en barnkör året innan hon började och första tiden i musikklasserna tyckte hon var ungefär som där – de sjöng upp och sjöng körstycken. Men i oktober på höstterminen i fyran hade de en konsert i Katarina kyrka som blev ett av Vendelas mest fantastiska minnen.

– Vi repade och sjöng upp i Katarina kyrka. Vi fyror började sjunga första versen på en låt och sen kom resten av mellanstadiet och högstadiet in och det var så fantastiskt. Det var som en chock, musikupplevelsen gav mig gåshud och jag tänkte ”är det vi som gör det här?”.

Den här känslan av magi höll i sig även om det blev mindre överraskande efter ett tag.

– Men vi fick ju jobba för det, det tog sin tid. Alla ville att det skulle låta bra.

Proffsiga lärare

Hon tyckte att musiklärarna hade en stor del i den höga kvaliteten.

– De vet vad de gör och är jätteproffsiga. De lär ut, de dirigerar, de får upp hela stämningen. De gjorde det roligt på konserterna och taggade oss, den som dirigerade kunde komma upp med ett stort leende för att få stora leenden tillbaka.

Musiken blev en naturlig del av den vanliga skolgången, men också ett välkommet avbrott i det vanliga pluggandet.

– Musiken gav livsenergi och energi till övriga ämnen.

Stadig grund

Vendela tycker att det är svårt att säga exakt vad hon har fått med sig eftersom hon ännu är så ung, men det är helt klart att de sex åren i musikklasserna påverkade henne. Hon har fått många goda vänner och det är en skön känsla att veta hon kan gå med i vilken kör som helst.

Ännu vet hon inte om hon kommer att hålla på med musik som yrke, men musik kommer alltid att vara en stor del av hennes liv.

– Musik kommer alltid att finnas där.

Och vill hon fortsätta med musiken har hon också en stadig teoretisk grund att stå på, vilket hon inte minst märker nu när hon går i gymnasiet och det hon lärde sig i musikklasserna faller på plats.

Starka minnen

När hon tänker tillbaka är det mycket som hon har varit en del av: konserter i radio, skivinspelningar, Luciakonserter, konsert med Salem al Fakir i Berwaldhallen …

– Luciasången har jag ju starka minnen till, hur alla går in på led på Luciakonserter, alla sjunger runt omkring en, alla har ljus, man ser hela luciatåget och hör allt omkring sig – det är en fantastisk känsla av att vara del av något så stort. Och att veta att man har sina bästa vänner där.

Alla Luciauppdrag var kul omväxling, liksom de resor de gjorde. De åkte bland annat till Helsingborg och till Göteborg på klassresa. Och i nian åkte de till en musikkurs i Italien en vecka, som många nior gjort tidigare. De hade samlat pengar på sina konserter och jobbat länge för resan.

Jobbigt att sluta

Att sluta nian var riktigt jobbigt, inte minst för att de skulle skiljas åt.

– De sista två veckorna i nian grät vi hela tiden!

De hade vetat hela sin skoltid att deras sista sång i musikklasserna skulle bli En vänlig grönska på vårkonserten. Vendela stod bredvid en av sina närmsta vänner högst upp och såg allt.

– Hon tog min hand och vi visste att nu tar allt slut. Det var jättejobbigt!

Men gemenskapen och sammanhållningen finns kvar.

– När jag träffar mina vänner från klassen känns det som att vi träffades igår.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: